De unga besökande i publiken är barn mellan 6 och 9 år. De skriker till av förtjusning och kanske lite av skräck när Gun, en av två huvudkaraktärer, är ute och går i sömnen bland publiken och nästan trillar över dem. Lika mycket glädje och skratt lockas fram när katten Majs och Gun dansar och sjunger tillsammans i sängen, som tar upp hälften av scenen.
I ett fönster i scenens nederkant ges intryck av en nedervåning där föräldrarna bråkar. Det är storyn till operan – Guns rädsla för att föräldrarna ska skiljas. Ett tungt och svårt ämne för alla, men kanske särskilt för barn. Med hjälp av Daniel Nelsons musik tar vi oss igenom det svåra, med dramatiska melodier och molltoner för att till slut knytas ihop i ett glatt och lyckligt outro, när Gun har förstått att det inte är hennes fel och det känns lugnt i magen igen.
De 90 barnen som ser föreställningen kommer från närliggande Sjöängsskolan. Skolan har abonnerat flera föreställningar för sina förskole- och lågstadieklasser. Turnén sköts av Riksteatern som har som motto att ”skapa scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse, för alla överallt”.
Ulrika Skarby är frilansande operasångerska och spelar Katten Majs. Hon får se barnens reaktioner av musik och skådespel från scenen och säger:
– Det är olika uttryck för varje föreställning. Ålder på barnen och gruppens sammansättning spelar roll. Ibland är de tysta som ljus – eller som idag, med tre förskoleklasser som ljudligt berättar precis vad de känner och står upp och vinkar och lever sig in. Vi får anpassa föreställningen efter publiken – det är det som är så härligt med live!
Den här föreställningen är något så unikt som en pocketopera. Den kan lätt packas ihop och förflyttas. Musiken, förutom de två sångerskornas insats, finns inspelad på ett USB-minne. På så sätt blir föreställningen mycket mer inkluderande eftersom den komma ut och nå barnen där de är, i stället för att de ska behöva åka till ett operahus för att uppleva den här kulturformen.
– Det här är kanske första gången barnen möter opera. Och vad de än tycker om den, känner vi att det är så viktigt att vi framför den väl, fortsätter Ulrika.
Sångerskorna gör verkligen vad de kan av den sparsamma rekvisita de förfogar över. De svingar sig från ställningens scen, de gömmer sig bakom, låtsaskliver ner för den fiktiva trappan. Allt detta bidrar till att barnen sitter som klistrade. De lever sig in i det som händer och får en verklig kulturupplevelse.
Jessica Elevant spelar Gun, vars föräldrar bråkar:
– Det är en ynnest att få agera för barn. Deras respons är så omedelbar och vi får enorm energi av att göra dessa föreställningar. Det är min andra show idag, och visst är jag trött men jag skulle kunna göra fem till på raken tack vare barnen.
Unga på Operan har tagit fram en lärarhandledning så barnen kan förberedas innan de kommer. Opera kan vara svårt att ta till sig och upplevas högt. Flera har med sig hörselskydd till barnen.
– Jag tror det kan vara en bild som vuxna sprider, att det ska vara för högt och jobbigt för barnen att höra, säger Ulrika. Det är sällan vi ser att hörselskydden används. Men visst, på några ställen eskalerar musiken i ett crescendo där vi sjunger duett och då är det högt. Men då har barnen fått uppleva det också.
Cecilia Kolga har arbetat med Unga på Operan för att ta fram den här föreställningen.
– Den här operan ska vi vara oerhört stolta över. Det är tack vare Wallenius som de här barnen, och de andra barnen runt om i Sverige som besöker turnén, får uppleva opera på det här unika sättet. Alla former av kultur påverkar barnen positivt, det har vi sett under de sju år vi samarbetat med Unga på Operan för att sprida kultur i skolor runt Stockholm. Därför känns det så bra att så många fler barn i hela landet får samma chans.
Föreställningen Sova Vaken fortsätter turnera runt Sverige i höst och avslutas med en vecka i Hallunda.